Huvudsakliga forskningsriktningar för friktionsmaterial
För att anpassa sig till utvecklingen av maskinindustrin, förbättra och utforska nya friktionsmaterial, fokusera på följande aspekter: förbättra slitstyrkan hos material som bestämmer bromsanordningens livslängd; erhålla en tillräckligt hög och stabil friktionskoefficient för att säkerställa broms- och transmissionsanordningens arbete Tillförlitlighet och stabilitet.
Värmebeständigheten hos friktionsmaterial kan i princip karakteriseras av två indikatorer: oxidationsbeständighet med hög temperatur och metallmatrisens förmåga som grund för materialet att upprätthålla tillräcklig mekanisk styrka. För att nå högre driftstemperaturer har det skett en övergång till mer eldfasta metaller och mer komplex legering. Till exempel används järnbaserade material ofta för att ersätta bronsbaserade material under tunga belastningar: för att öka arbetstemperaturen och mekanisk hållfasthetsgränsen för kopparbaserade material används aluminium istället för tenn till legering av koppar; järnbaserade material tillsätts med nickel, kobolt, krom, element som mangan, volfram och molybdenlegering det järnbaserade friktionsmaterialet för att ytterligare förbättra den termiska stabiliteten och mekaniska styrkan hos det järnbaserade friktionsmaterialet.
När järnbaserade friktionsmaterial kommer i kontakt med järn vid höga temperaturer tenderar instabil grafit också att ersättas med inerta anti-gripa medel (såsom bornitrid). Under tunga belastningar föreslås nickelbaserade och volframbaserade pulvermetallurgy friktionsmaterial. För att förbättra oxidationsmotståndet har friktionsmaterial baserade på rostfria fibrer föreslagits. För slitstyrka används också flera legeringar för att öka styrkan hos friktionsmaterialets metallmatris.
För att förbättra och stabilisera friktionskoefficienten har mycket forskningsarbete utförts på prospektering av nya friktionsmedel och anti-gripa medel. För att förbättra friktionskoefficienten för järnbaserade friktionsmaterial tillsätts sådana föreningar: såsom borkarbid, kiselkarbid, zirkoniumkarbid, bornitrid och så vidare. För tungt arbete ersätts kiseldioxid som friktionsmedel med hårdmetaller och nitrider.